Vinets godhet sitter inte bara i siffrorna
Ju fler viner jag provar, desto mer inser jag att smaken inte bara handlar om vad som finns i glaset. Det handlar lika mycket om vem jag är i stunden och var jag befinner mig. En kall Champagne på en solig uteservering kan kännas som det mest fantastiska jag druckit, men samma flaska på en grå och regnig kväll hemma i soffan framför tv:n är inte alls lika magisk. Vin är dagsformsbaserat, precis som vi människor.
Sällskapet spelar också en stor roll. Ett enkelt bordsvin kan kännas som en skatt när man delar det med rätt människor, medan en dyr raritet kan kännas tråkig om samtalet vid bordet är ointressant. Vinet blir alltid en del av helheten. Jag har också druckit ett enkelt vin i Italien och tyckt att det varit jätte-jätte-jätte-gott, varpå jag köpte på mig några flaskor. Väl hemma, så var den inte alls lika magisk. Faktiskt långt ifrån, rentav ifrågasatt min egna smakpreferens.
Och maten ska vi inte glömma. Vin är gott i sig, men det är i kombination med mat som magin uppstår. En stram Barolo kan kännas hård på egen hand men blommar ut tillsammans med en svamprisotto. Champagne är gott att dricka för sig, men till ostron, chips eller vit fisk lyfter den till en helt ny nivå.
Historien bakom flaskan påverkar också. När man vet vem som gjort vinet, var rankorna växer och varför det smakar som det gör, då blir det faktiskt godare. Det är nästan märkligt, men det är som att passionen i berättelsen letar sig in i smaken.
Och slutligen måste jag nämna pris kontra poäng. Vi tror gärna att dyrare viner automatiskt är godare. Men så är det inte. Jag har druckit flaskor för flera tusen kronor som lämnat mig helt oberörd. Samtidigt har jag haft kvällar där en flaska för några hundralappar gett mig ett av mina starkaste vinminnen. Prislappen är ingen garanti för njutning.
