Arvingen som inte var släkt
Utan efterträdare gjorde familjen något ovanligt för Champagne. De anställde en.
Jérôme Groslambert kom 2009. Oenolog, utbildad i Avize och Reims, och alltså inte släkt med någon i huset. I nästan tio år arbetade han och François sida vid sida för att slipa fram en stil som skulle säga Sillery och ingenting annat.
François Secondé dog 2018. Anne-Marie höll godset vidare fram till sin pension, och i slutet av 2023 tog Jérôme över det helt.
Jag tycker att det är den mest intressanta detaljen i hela historien. I Champagne går gods i arv, och när det inte finns någon arvinge säljs de nästan alltid till ett hus eller till en granne. Här gick det i stället till den som redan gjorde jobbet. Det är en annan sorts arv, och ärligt talat en rimligare.
Godset som gör allt fel
Här kommer det som gör Secondé märkligt även för den som inte bryr sig om historien.
Godset odlar cirka 5,5 hektar. Marken ligger i fyra grand cru-byar i norra Montagne de Reims: Sillery, Mailly-Champagne, Puisieulx och Verzenay, plus en parcell i Sermiers som är premier cru. Ungefär två tredjedelar Pinot Noir och en tredjedel Chardonnay. Produktionen ligger runt fyrtiotusen flaskor.
Och av de här 5,5 hektaren gör de ett tiotal olika viner.
Det bryter mot logiken. En liten producent tjänar pengar på att göra få viner i större volym. Varje extra cuvée betyder egen jäsning, egen lagring, egna etiketter, egen administration och färre flaskor att sälja per vin. Att i stället dela upp en redan liten skörd i tio delar är ett beslut som bara går att motivera på ett sätt. Man vill visa skillnaderna i stället för att blanda bort dem.
Sortimentet är alltså inte en produktkatalog. Det är en karta.
