Vad reglerna faktiskt säger
Coteaux Champenois får göras i hela det avgränsade champagneområdet, och druvorna är desamma som för champagne. I praktiken chardonnay, pinot noir och meunier, med de nästan bortglömda arbane, petit meslier, pinot blanc och pinot gris i marginalen.
Vinet får vara rött, vitt eller rosé. Appellationsnamnet får kompletteras med namnet på den kommun druvorna kommer från, vilket är därför du ser Coteaux Champenois Bouzy, Aÿ, Cumières, Vertus eller Sillery.
Och så en regel som förvånar de flesta. Beteckningarna grand cru och premier cru är inte tillåtna på ett Coteaux Champenois. De är reserverade för appellationen Champagne. Byn får alltså stå på etiketten, men inte dess klassificering, även när druvorna kommer från exakt samma hundraprocentiga grand cru-mark som husets champagne.
Buteljering på ursprungsplatsen är obligatorisk sedan 1978, och vinet får säljas först från den 15 oktober året efter skörden. Det låter strängt, men jämför med champagne, som måste ligga minst femton månader i källaren och minst tre år om den är årgångsmärkt. Ett Coteaux Champenois kan alltså nå marknaden långt snabbare. Många av dem är dessutom inte årgångsmärkta alls, utan blandningar av flera skördar, precis som en vanlig brut.
Hur lite det görs
Här blir siffrorna nästan komiska.
Sedan omkring år 2000 redovisas Coteaux Champenois inte längre separat i statistiken, utan räknas ihop med appellationen Champagne, eftersom volymerna är för små för att vara meningsfulla att särredovisa. Comité Champagne har uppskattat produktionen till i genomsnitt omkring 75 000 flaskor per år, med stora variationer mellan årgångarna.
Champagne skickar ut i storleksordningen tre hundra miljoner flaskor om året. Det betyder att ungefär en flaska på fyra tusen från regionen är stilla vin.
Till det kommer en regel som inte står i något dekret men som gäller ändå. Blir skörden liten går allt till champagnen. De stilla vinerna är det första som stryks.